Julia i Zürich!

hej nu ska jag skriva om hur allt det här började och vrf jag bloggar om just min flytt! i våras någar månader innan sommarlovet. det var en torsdag och hela familjen satten sig och drack te jag kände på mig att allt inte var som det skulle det känndes som om jag inte visste något som jag borde veta om. alla fall pappa började och sa att dem hade tänkt att vi skulle göra en resa jag blev inte så förvånad då men sen sa han att den skulle vara i två år då hajade jag till och blev plötsligt rädd mamma tog över och sa jag har fått ett jobb i Zürich och vi ska bo där i två år om det är okej för er då kännde jag hur tåranra började komma dem brännde innan för ögonlocken.jag drack snabbt upp mitt te och sprang in på mitt rum nu kunnde jag inte hålla till baka trårarna länge den bara välde fram dem fick aldrig något slut. mama kom och försökt trösta mig men jag bad henne bara dra jag fattade inte hur dem kunnde göra så mot mig jag har ju alla minna vänner här och jag vill bo kvar här inte någon annan stans. det gick ett tag ovh jag trode dem hade fattat vad jag ville och att vi inte skulle flytta men så var det visst inte ddet slutade med att jag låste in mig på toan några gånnger för att visa att jag inte ville men dem lyssnade inte nu har vi fixat hus  och grejerna är på väg ner och jag kan inte göra något förutom att bara låstas om om allt är bra och alla säger bara julia kolla vilkem stor chams det här är för dig du kommer lära dig så mycket men är det det JAG vill då nej jag vill vara kvar här med mina vänner och leva ett normalt liv!!! så om någon har något förslag på vad jag kan göra så kommentera!! gud vad jag gtråter måste tråka tråarna nu hej då ha det bra!! pöööss!!